Kan vi inte vara nära, bara en minut?
Skrivet 2011-08-16 Klockan 23:56:32
Idag har jag varit i borlänge med Mikaela mamma och Razan, superskoj! :)
Sedan drog jag vidare till jobbet, är ledig imorgon och sen jobb på torsdag igen.
Funderar på om jag ska skaffa mig ett till joobb, men jag venne jag och mikaela fundrar juueue eheh!
Iaf imorgon ska jag spendera min dag ute i skogen med vovvarna och mikaela, ska bli mys.
Strosa runt och plocka svamp, myspys.
Jag ser att väldigt många skriver om mobbning och sådant på facebook.
och jag känner att jag måste skriva lite om detta.
Jag tror att det handlar om hur man är uppfostrad, om man blir mobbad eller inte alltså.
Eller jag inte i alla fall kanske, men i de flesta.
Jag kan bara jämnföra med mig själv såklart,
Jag är uppfostrad att man aldrig ska låta någon sätta sig på en, aldrig låta någon vara elak.
Man ska alltid stå för vad man säger och man ska även alltid våga säga vad man tycker.
Jag tror att det är tack vare min pappa för att han är sådan.
Min älskade mamma är lite för snäll för sitt eget bästa, hon vill alla väl och det är absolut en toppen egenskap hon har. Men jag tror att man inte alltid kan vara för snäll, helt enkelt.
Jag har alltid varit en jobbig jävel, jag är dock lite mer elak än snäll.
Men jag tycker det inte är något fel med det alls.
Mamma tycker därimot att jag är jätteelak och jobbig ibland bara för att jag helt enkelt inte kan hålla käften, haha!
Jag har tex aldrig låtit någon vara dum mot mig, om jag inte tyckt det var okej. Det är skillnad på att jävlas med folk och att mobba folk. Jag kan ta att Ellis tycker jag har en skitful tröja på mig, men jag skulle aldrig ta att hon skulle håna mig öppet i flera veckor för det, och att hon skulle få mig att känna mig som en sämre person.
Jag är ingen sån där skitsnackare, jag springer inte runt till folk och snackar skit, det är totalt onödigt.
Om jag tycker något, så säger jag det till mina närmsta vänner, och då är det något jag kan stå för om personen jag sagt något om skulle komma och fråga mig om jag sagt si eller så.
Men det är bara sån jag är, jag tycker det är riktigt lågt att snacka skit om folk och sedan inte säga som det är om man ställer den personen mot väggen.
Jag är skitkass på att ljuga, kanske därför jag inte snackar skit, hehe.
Men det har även resulterat i att jag har riktiga vänner. Sånna som jag kan prata med en gång i halvåret och vi fortfarande är vänner.
Och det är sånna vänner man ska ha, inte nå skitvänner som inte umgås med en för att man inte hör av sig efter en vecka.
Och en del tror att folk blir mobbade för olika samhällsklasser, visst det kanske de blir men,
jag har aldrig varit smartast i klassen,
jag har aldrig haft de snyggaste kläderna,
jag har aldrig varit snyggast i klassen,
Jag har aldrig varit snällast i klassen,
jag har aldrig varit värst i klassen på någonting.
Men jag har aldrig blivit mobbad ( vad jag vet ) haha.
Så i mitt fall så handlar det inte om samhällsklasser.
jag tror helt seriöst att det handlar om hur man är som person och hur man är uppfostrad.
Jag har fått tagit många smällar här i livet för att jag helt enkelt inte kan hålla igen käften när jag borde, för att jag inte kan ta att någon hackar på mig, men jag har även kommit jävligt långt med det.
Jag är ärlig, jag är öppen, jag säger som jag tycker och jag menar allt jag säger.
Jag skulle aldrig säga att en tröja är snygg på någon om jag inte tycker det, punkt slut.
Jag tycker absolut inte mobbning är okej på något vis,
men det kommer alltid vara mobba eller mobbas.
Så är det bara, självklart har jag mobbat folk när jag var yngre, men det är så det är helt enkelt.
Det är ingenting jag är stolt över, men jag får leva med det.
Precis som jag fått leva med att jag varit mobbad om jag hade blivit det.
För det finns ingenting vi kan göra, mobbning kommer alltid leva vidare.
Det spelar ingen roll vad vi gör, det kommer alltid finnas mobbning.
Tyvärr är det så men det finns överallt, på arbetsplatser, på fester, i skolor, överallt.
Nu har jag tappat fokus, allt blev väldigt dåligt skrivet och rörigt men jag kommer inte på något meer att skriva.
Idag när jag åkte till jobbet satt en liten misse mitt i vägen och käkade sin råtta och det spelade inte så stor roll vad jag gjorde, tutade, gasade upp bilen eller körde närmare.
Den satt kvar och käkade sin jävla råtta och jag fick gott vänta tills den var klar. Mums, jag som inte alls är känslig utan spyr för mindreee.
söt mjao!
Idag har jag varit i borlänge med Mikaela mamma och Razan, superskoj! :)
Sedan drog jag vidare till jobbet, är ledig imorgon och sen jobb på torsdag igen.
Funderar på om jag ska skaffa mig ett till joobb, men jag venne jag och mikaela fundrar juueue eheh!
Iaf imorgon ska jag spendera min dag ute i skogen med vovvarna och mikaela, ska bli mys.
Strosa runt och plocka svamp, myspys.
Jag ser att väldigt många skriver om mobbning och sådant på facebook.
och jag känner att jag måste skriva lite om detta.
Jag tror att det handlar om hur man är uppfostrad, om man blir mobbad eller inte alltså.
Eller jag inte i alla fall kanske, men i de flesta.
Jag kan bara jämnföra med mig själv såklart,
Jag är uppfostrad att man aldrig ska låta någon sätta sig på en, aldrig låta någon vara elak.
Man ska alltid stå för vad man säger och man ska även alltid våga säga vad man tycker.
Jag tror att det är tack vare min pappa för att han är sådan.
Min älskade mamma är lite för snäll för sitt eget bästa, hon vill alla väl och det är absolut en toppen egenskap hon har. Men jag tror att man inte alltid kan vara för snäll, helt enkelt.
Jag har alltid varit en jobbig jävel, jag är dock lite mer elak än snäll.
Men jag tycker det inte är något fel med det alls.
Mamma tycker därimot att jag är jätteelak och jobbig ibland bara för att jag helt enkelt inte kan hålla käften, haha!
Jag har tex aldrig låtit någon vara dum mot mig, om jag inte tyckt det var okej. Det är skillnad på att jävlas med folk och att mobba folk. Jag kan ta att Ellis tycker jag har en skitful tröja på mig, men jag skulle aldrig ta att hon skulle håna mig öppet i flera veckor för det, och att hon skulle få mig att känna mig som en sämre person.
Jag är ingen sån där skitsnackare, jag springer inte runt till folk och snackar skit, det är totalt onödigt.
Om jag tycker något, så säger jag det till mina närmsta vänner, och då är det något jag kan stå för om personen jag sagt något om skulle komma och fråga mig om jag sagt si eller så.
Men det är bara sån jag är, jag tycker det är riktigt lågt att snacka skit om folk och sedan inte säga som det är om man ställer den personen mot väggen.
Jag är skitkass på att ljuga, kanske därför jag inte snackar skit, hehe.
Men det har även resulterat i att jag har riktiga vänner. Sånna som jag kan prata med en gång i halvåret och vi fortfarande är vänner.
Och det är sånna vänner man ska ha, inte nå skitvänner som inte umgås med en för att man inte hör av sig efter en vecka.
Och en del tror att folk blir mobbade för olika samhällsklasser, visst det kanske de blir men,
jag har aldrig varit smartast i klassen,
jag har aldrig haft de snyggaste kläderna,
jag har aldrig varit snyggast i klassen,
Jag har aldrig varit snällast i klassen,
jag har aldrig varit värst i klassen på någonting.
Men jag har aldrig blivit mobbad ( vad jag vet ) haha.
Så i mitt fall så handlar det inte om samhällsklasser.
jag tror helt seriöst att det handlar om hur man är som person och hur man är uppfostrad.
Jag har fått tagit många smällar här i livet för att jag helt enkelt inte kan hålla igen käften när jag borde, för att jag inte kan ta att någon hackar på mig, men jag har även kommit jävligt långt med det.
Jag är ärlig, jag är öppen, jag säger som jag tycker och jag menar allt jag säger.
Jag skulle aldrig säga att en tröja är snygg på någon om jag inte tycker det, punkt slut.
Jag tycker absolut inte mobbning är okej på något vis,
men det kommer alltid vara mobba eller mobbas.
Så är det bara, självklart har jag mobbat folk när jag var yngre, men det är så det är helt enkelt.
Det är ingenting jag är stolt över, men jag får leva med det.
Precis som jag fått leva med att jag varit mobbad om jag hade blivit det.
För det finns ingenting vi kan göra, mobbning kommer alltid leva vidare.
Det spelar ingen roll vad vi gör, det kommer alltid finnas mobbning.
Tyvärr är det så men det finns överallt, på arbetsplatser, på fester, i skolor, överallt.
Nu har jag tappat fokus, allt blev väldigt dåligt skrivet och rörigt men jag kommer inte på något meer att skriva.
Idag när jag åkte till jobbet satt en liten misse mitt i vägen och käkade sin råtta och det spelade inte så stor roll vad jag gjorde, tutade, gasade upp bilen eller körde närmare.
Den satt kvar och käkade sin jävla råtta och jag fick gott vänta tills den var klar. Mums, jag som inte alls är känslig utan spyr för mindreee.
söt mjao!
Kommentarer
Trackback
